Thoraxkompressioner påbörjas om hjärtfrekvensen, trots 60 sekunders adekvat ventilation med goda bröstkorgshöjningar, ligger under 60 slag/minut. Om man inte kan konstatera några hjärtslag alls när man lyssnar, eller med EKG eller annan hjärtfrekvensmätare, bör thoraxkompressioner dock påbörjas snarast under fortsatt ventilation med 100% syrgas. Detta får inte fördröja säkrandet av effektiv ventilation - intubation, eller larynxmask om kompetens för intubation saknas.
Kompressionerna och ventilationen utvärderas var 30:e sekund och avslutas när hjärtfrekvensen stiger över 60 slag/min. Tecken på fortsatt förbättring är att hjärtfrekvensen fortsätter stiga. Först när hjärtfrekvensen är över 100 slag/minut kan den anses vara stabil.
Thoraxkompressioner medför att det blod som befinner sig i bröstkorgen pressas framåt under kompressionsfasen, för att under relaxationsfasen ersättas med ett återflöde till thorax från vensidan. Genom detta flöde förstärks barnets egna blodcirkulation och såväl blodtryck som genomblödning i hjärtats kranskärl ökar. Den förstärkta cirkulationen förbättrar i sin tur hjärtats syretillförsel och pumpkraft. Detta är anledningen till att man påbörjar kompressioner trots att barnet har en pågående egen hjärtrytm. Vid hjärtfrekvens över 60 anses kompressioner dock kunna störa den egna cirkulationen mer än den gör nytta, varför den då ska avbrytas.
Utförande
- Thoraxkompressioner utförs samordnat och synkroniserat med ventilation i en frekvens 90/minut i kombination med 30 inblåsningar/minut, dvs 3:1. För att underlätta synkroniseringen kan de som utför kompressionerna och ventilationerna räkna ”1-2-3-blås”
- 100% syrgas
- Bröstkorgen trycks ned med en tredjedel
- Kompressionerna och ventilationen utvärderas var 30:e sekund och avslutas när hjärtfrekvensen stiger över 60 slag/min
Vid situationer där luftvägen är säkrad och man har en fungerande ventilation kan kompressioner utföras utan samordning. I dessa fall eftersträvas en ventilationsfrekvens på 60 inblåsningar/minut.
Teknik
Thoraxkompressioner genomförs genom att utföraren fattar med båda händerna om barnets bröstkorg med tummarna placerade på bröstbenets nedre tredjedel och fingerspetsarna vid ryggraden (se figur nedan). Tumfattning rekommenderas då den är mest effektiv och genererar ett högre blodtryck och bättre koronargenomblödning än så kallad fingerteknik.
Bilden nedan är gammal och kommer att ersättas
Trycket appliceras på bröstbenets nedre tredjedel, strax under en tänkt linje mellan barnets bröstvårtor (se figur nedan), och riktas rakt ner. Undvik att trycka vid sidan om bröstbenet eller över dess spets, eftersom detta kan brytas av och eventuellt skada den underliggande leverloben.
Tryck bröstbenet rakt ner, omkring en tredjedel av bröstkorgens djup (2-3 cm på ett fullgånget, normalstort barn). Alltför snabba, ”snärtiga”, kompressioner resulterar i en momentant högre blodtryckstopp, men ger föga blodflöde, eftersom trycket inte varar tillräckligt länge för att blodet ska hinna tryckas framåt. Eftersträva en rytm där relaxationsfasen är minst lika lång som kompressionen, så att det venösa återflödet hinner med inför nästa kompression.